Jag vet, detta inlägg kommer att vara allt från klar och tydlig, denna inlägg är lika roddig som jag.

De ska handla om filosofi kurs tre som har pågått nu i första perioden utav skolåret.

Många frånvaron och närvaron samtidigt - menar att fastän jag har varit med och följt på timmen med andra tre

personer som vi har haft på kursen (otrolig gemenskap kan jag säga! Tyckte om att vara i litenliten grupp), så

har jag inte riktigt varit där mentalt. Troligen har lärarinnan märkt detta och begär om ursäkt.

En annan sak av frånvaron- jag har nog varit fysiskt borta med, dock med mina orsaker. Att skolka - glöm.

De är synd att jag var inte med på första timmen, har varit ute och segla lite under kursen då och då.

Men troligen gick de igenom vad det kommer i kursen, så som vanligt början av hens kurser. Vilket är positivt, man hänger med under kursen mycket bättre- varför kan inte andra andra lärare göra så?

Hörde att de hade ritat nått och börjat med första kapitlet i boken Öppna frågor- Kunskap och verklighet.

Först skall man ju fundera på vad är kunskap och i vilka former kan den uppstå.

Kunskap kan definieras på olika sätt, kunskap kan vara praktiskt eller socialt.

Kunskap kan uppkomma som mångsidig världsbild eller sociala fördomar.

     Kommer ihåg att vi talade nått om tyst kunskap men det kommer jag ihåg väldigt lite av - de var nått om

att man lär sig omedvetet.. :S

  Hmmm.. Det var en stund sedan när det var augusti..

Metaeuforia.. NEEJ menade metaFYSIK (sd,ngr,smgnrösdgjreeeh.. HEJ :D )

Verkligheten av olika slag behandlas här, så som materiell, kausal, biologisk och mental. Googla dem om ni vill veta exakt

för jag själv kan inte berätta förståeligt - är ute och cüklar själv med. Materialistiska är iaf att man lägger större värde på materian(saken/ sakvärde) än på nått annat.

Ouuuh!! Tänkte glömma att vi hade en jätte intresserande diskussion på en blogg om filosofi och filosofer. Eleverna fick ställa frågor och vi sände frågorna till en gubbe :D Han svarade och vi kom på nya, då och då tog vi in vissa filosofernas teorier (ex Descartes, säker fakta- nått som kan inte ifrågesättas eller sedan Locke- de erfarenheter som vi ägnar befinner sig i vårt medvetande) och m.h.a deras terioer grundade ett svar.

      OchOchOch....... Ja, just ja! Man kan faktiskt lära sig tänka kritiskt på filosofilektionerna! Bara man kommer ihåg att undvika generaliseringar, kolla fakta samt källan (tänk kritiskt över den med) och tillämpa det vetenskapliga.

För att argumentet skall vara vattentät skall man likaså komma på motargument mot det man argumenterar.

Men nu ställer jag upp tesen att det fattas mycket men hjärnan sätter handbromsen i. Mycket goda samtal har det varit inom gruppen och mycket att förstå - mycket sådant som man kan inte förstå på rak arm. Om man är intresserad av filosofi torde man kunna förstå grundprincipen med allt. Det är bara att minska på övertänkande och focusera i grunderna.

Jeg legger meg ny! :) Nadt!

P.S Plugga!

När du påstår att tilliten icke existerar, tar det ont.
Inte bara mentalt, utan fysiskt ont. Som ett slag i ansiktet.
När jag säger till dig att jag litar på dig, då gör jag det -ärligt.
När jag tvekar på nått, har jag alltid min orsak 'varför', speciellt när det involverar Karin i saksammanhanget. Henne, om någon, litar jag inte på och hennes ord är bara lögn.
Det som förvånar mig, är att du tvekar på att jag skulle icke älska dig. Ett annat slag i ansiktet.
Har jag inte uttryckt mig väl och har det blivit oklarheter eller nått..
Producera detta text är som jag skulle skära upp armen, från fingret till axeln.
Att jag vet inte vad jag vill? Med vilka argument?
Ja, i vissa sakområden har jag ingen aning om vad egentligen vill jag. Men när det gäller dig, är jag lika målmedveten som skottet som penetrerar skinnet och köttet för att nå hjärta.
Ibland känns det som du skulle inte ha fattat än hur mycket egentligen jag älskar och litar på dig...

Bilder som symboliserar sommaren och början utav hösten. Inga extra ord. All glädje och all sorg.

kursiv text
De här kan man kanske kalla för en dikt.. Men detta är mina tankar.
Inget är menat.

När krafterna tar slut och allt går förlust. Du vill, du kämpar, du faller, du gråter, du blöder och försöker stiga upp men benen bär ej.
Press upp i från stor, vattnet, som är dina tårar, omfamnar dig.
Du drunknar.
Om inte, storknar du i torr hals och det känns som om du skulle ha svalt ett helt öken område.
Du kvävs.
När hjälpande handen når dig, ser du inte den. Du har blivit förblindad.
Ingen kan hjälpa mig är tanken som snurrar i huvudet.
Ingen bryr, om någon visar uppmärksamhet, är det mobbning.
Jag dör nu. Orka kämpa.
Jag ger upp..
Hejdå.

Sommaren är här med sol och bad! Vilket innebär flere slags avslutningar, så som dans skolans vårshow. Tänkte lägga ut de fina showbilderna när det såg ut som ni gillar att kolla på bilder :) (visst är det kul med bilder!! Vem skulle inte gilla?)

Sedan hade vi studentdimission samt skolavslutningen (1.6) i samma väva, dekorationerna var väldigt friluftslivs tangerande :) ska sätta vissa foton av stipendiaterna men hela äran tar nog själva studenterna! De får skina i bilderna för de är värda det!

Har fått jobb i sommar med :) pappa erbjöd lite målningsarbete och staden välkomnade mig med öppna famn tillbaka till trädgården, vilket var fint gjort utav dem :) nu ska man bli brun och smal ;)

Puss och kram på er alla och njut av soliga sommaren!
//LA

P. S. Några bilder från kvällen :)

Talade tidigare om denna text. (fick ha kommatecken men eg. skulle man inte få ha :D )

Skriven fredagen den 08.03 2013

fick ett sms mitt på timmen, öppnade nog och läste några rader, låter det vara

o så härligt skulle det vara att se i ögonen på morgonen, tänk om jag skulle få se honom

i ögonen en vacker morgon och säga

go morin, ha du sovi gott å

han skulle svara till mig vad som hällst men han skulle svara

om denne morgon skulle vara början utav ett veckoslut skulle man inte behöva stiga upp utan bara vara,

känna honom krama om mig, känna hans andetag i min nacke samt känna hans starka

händer på mig, allt över mig, det skulle vara skönt

kanske man skulle somna om igen, bara sova med den personen som man bryr sig om, som man älskar

o du, som är där ute, kan du dyka upp, jag behöver dig, jag behöver ditt stöd, din närhet och förstånd

om,när, hur, var, varför kan man väl strunta i väl

menar om man är kär så ser man ju inte på hurdan personen egentligen är

kärleken är blind och dör för den delen

man kan inte förutspå när man blir kär, det är bara helt omöjligt,

ibland känns det som om jag skulle bli kär i varje snygga kille som jag ser, det är ju inte klokt,

sist och slutligen hamnar jag i den tanken att jag är inte fin,söt,härlig,sexig utan ful,fet,äklig kärring som ingen vill ha

Det här som det känns ungefär varje dag... Jag drömmer om en person som skulle tycka om mig sådan som jag är, någon som skulle säga till mig på morgonen att han älskar mig oberoende hurdan jag är.

Det känns nedrande när folk kollar ner på mig och tycker att jag är mindre

värd än alla andra för att jag är den som jag är. Jag mår inte bra innanför mig fastän jag ler och är allmänt 'gald'.

Jag kräver någon här. Jag kan inte tala med mina föräldrar, för att de tycker att det vad jag försöker beskriva till dem  kan automatiskt klassificeras som tonårens 'angst'. Gud, om folk bara visste hur det egentligen det är med mig, bara de visste hur jag egentligen mår...

Skoldagen är slutligen över.

Hade gymnastik var vi hade utelekar - helt kul med snörugby! (samt oerhört tungt med dålig kondition)

Funderade på att publicera en text som var modersmål och litteraturs uppgift i skolan.

Den är inte fel skriven utan den är totalt korrekt, många troligen skulle påpeka att det finns inga komman, pungter

varken stora bokstäver eller radbyten. De är mina tankar, de är vad jag kände mig då när den var

skriven, som jag delvis gör fortfarande.

Men det tar jag senare på kvällen för nuuu ska jag kila iväg till träningarna -TJOOOOHOOOO!

God morgon alla kära! Hoppas ni har allt väl ^^

Snart skall jag dra till skolan och jag funderade på att skriva lite här i bloggen.

På nått sätt har det inte blivit av på vintertiden - hade väl inte så stor inspiration att sriva nått.

Våren närmar sig och det är ju en humörhöjare! Solstrålarna tröstar att snart är sommaren här, medan kylan fortfarande påminner om att det är fortfarande vinter. Önskar att det skulle vara sen vår, för att blommorna är i sin fina blommning och solen värmer ryggen behagligt, gräsen synns och människorna är fina samt glada.

Det är alltid ett problem med att det kommer vår, nu snackar jag inte om vädret utan kroppen.

Stor press på att komma i form för sommaren så att man ser über fin ut i bikinis. Jag vågar inte med min putande mage gå i bikinis på stranden, för alla kollar på en. Jag har nog bra rumpa - det är jag medveten om, men magen är bara en stor kula. Den är större än mina bröst! Kanske man skulle borde göra nått till saken, som snabbt som möjligt- eller snarare NU!

Det skulle vara kul att rymmas i mina gamala jeans återigen och se absolutley fabulous ut i nya.

NE, NU SKA DET HÄNDA NÅTT! Håll tummarna upp för mig, behöver det :)

PUSS OCH KRAM PÅ ER ALLA SÖTON!

Ha det en solig måndag!