Ensam - ja, det är jag.

Jag är så liten att om man skulle leka kurragömma, så skulle man glömma att jag finns.

Ingen skulle märka att jag sitter kvar eller har försvunnit från den platsen jag var.

Ensamheten kan bara hänga över en som en skugga eller kanske kan den lite lugga, man är medveten att man är ensam, att alla andra har någon förutom man själv -man kom inte med i vänskapsleken. Man fick på käken-

Liten och ynklig, bortglömd -undan gömd- hoppas på att någon märker mig, att någon skulle ha ett hjärta i sig.

Ett litet 'hej' skulle inte vara mycket begärt -det skulle jag kunna vara värd!

Ensam- ja, det är jag- änn i dag.

Dikten är för alla som känner sig ensamma -både unga och gamla-