Det skär i mitt hjärta så djupt att det svider, det tar illa att se dig gå men jag måste förstå -vill jag inte- .

Sakta innombords jag lider men jag tiger.

Du fick mig glömma världen och du tröstade mig, du fick mig skratta!

Nu är mina fötter ömma och jag faller, framför mig ser jag bara galler.

Tänkte att kärleken skulle vara evig men denna väg blev stenig, inget liv som dans på rosor, istället en smärtsam väg, som om på skärvor och det tar ont.

Nu hänger mitt hjärta i många revor, mitt hjärta blöder. Mitt hjärta har 1000 skrevor men jag döljer allt och följer öden som är mitt, därefter väntar bara döden. Sakta glider jag i stora havet av tårar utan några årar. Jag andas sista andetagen och hoppas att aldrig mer behöva vara vaken. Mina ögonlock stängs och nu tar jag en glimt till paradiset och till sist en ordentlig titt, denna kärleken har frusit.