Talade tidigare om denna text. (fick ha kommatecken men eg. skulle man inte få ha :D )

Skriven fredagen den 08.03 2013

fick ett sms mitt på timmen, öppnade nog och läste några rader, låter det vara

o så härligt skulle det vara att se i ögonen på morgonen, tänk om jag skulle få se honom

i ögonen en vacker morgon och säga

go morin, ha du sovi gott å

han skulle svara till mig vad som hällst men han skulle svara

om denne morgon skulle vara början utav ett veckoslut skulle man inte behöva stiga upp utan bara vara,

känna honom krama om mig, känna hans andetag i min nacke samt känna hans starka

händer på mig, allt över mig, det skulle vara skönt

kanske man skulle somna om igen, bara sova med den personen som man bryr sig om, som man älskar

o du, som är där ute, kan du dyka upp, jag behöver dig, jag behöver ditt stöd, din närhet och förstånd

om,när, hur, var, varför kan man väl strunta i väl

menar om man är kär så ser man ju inte på hurdan personen egentligen är

kärleken är blind och dör för den delen

man kan inte förutspå när man blir kär, det är bara helt omöjligt,

ibland känns det som om jag skulle bli kär i varje snygga kille som jag ser, det är ju inte klokt,

sist och slutligen hamnar jag i den tanken att jag är inte fin,söt,härlig,sexig utan ful,fet,äklig kärring som ingen vill ha

Det här som det känns ungefär varje dag... Jag drömmer om en person som skulle tycka om mig sådan som jag är, någon som skulle säga till mig på morgonen att han älskar mig oberoende hurdan jag är.

Det känns nedrande när folk kollar ner på mig och tycker att jag är mindre

värd än alla andra för att jag är den som jag är. Jag mår inte bra innanför mig fastän jag ler och är allmänt 'gald'.

Jag kräver någon här. Jag kan inte tala med mina föräldrar, för att de tycker att det vad jag försöker beskriva till dem  kan automatiskt klassificeras som tonårens 'angst'. Gud, om folk bara visste hur det egentligen det är med mig, bara de visste hur jag egentligen mår...

Skoldagen är slutligen över.

Hade gymnastik var vi hade utelekar - helt kul med snörugby! (samt oerhört tungt med dålig kondition)

Funderade på att publicera en text som var modersmål och litteraturs uppgift i skolan.

Den är inte fel skriven utan den är totalt korrekt, många troligen skulle påpeka att det finns inga komman, pungter

varken stora bokstäver eller radbyten. De är mina tankar, de är vad jag kände mig då när den var

skriven, som jag delvis gör fortfarande.

Men det tar jag senare på kvällen för nuuu ska jag kila iväg till träningarna -TJOOOOHOOOO!

God morgon alla kära! Hoppas ni har allt väl ^^

Snart skall jag dra till skolan och jag funderade på att skriva lite här i bloggen.

På nått sätt har det inte blivit av på vintertiden - hade väl inte så stor inspiration att sriva nått.

Våren närmar sig och det är ju en humörhöjare! Solstrålarna tröstar att snart är sommaren här, medan kylan fortfarande påminner om att det är fortfarande vinter. Önskar att det skulle vara sen vår, för att blommorna är i sin fina blommning och solen värmer ryggen behagligt, gräsen synns och människorna är fina samt glada.

Det är alltid ett problem med att det kommer vår, nu snackar jag inte om vädret utan kroppen.

Stor press på att komma i form för sommaren så att man ser über fin ut i bikinis. Jag vågar inte med min putande mage gå i bikinis på stranden, för alla kollar på en. Jag har nog bra rumpa - det är jag medveten om, men magen är bara en stor kula. Den är större än mina bröst! Kanske man skulle borde göra nått till saken, som snabbt som möjligt- eller snarare NU!

Det skulle vara kul att rymmas i mina gamala jeans återigen och se absolutley fabulous ut i nya.

NE, NU SKA DET HÄNDA NÅTT! Håll tummarna upp för mig, behöver det :)

PUSS OCH KRAM PÅ ER ALLA SÖTON!

Ha det en solig måndag!